Graven undersöktes av arkeolog Folke Hansen år 1930. Man hittade då stenyxor, bärnstenspärlor, sju hela lerkärl, mängder av krukskärvor och skelettfragment från ett flertalet individer. Framför ingången fann man även en brandgrav från bronsåldern med en rakkniv som gravgåva.

Manhögarna bör en gång i tiden ha sett ut som Gillhög, dvs. täckt med en stor jordhög med en öppning in till gången. Gillhög och Manhögarna var samtida och när sikten är fri går det att se Gillhög från Manhögarna. Människorna som levde under neolitikum bör därför ha varit medvetna om varandra och kanske markerade gånggrifterna olika boplatser eller territorium.

Det finns några sägner om hur Mannhögarna fått sitt namn. Gemensamt är att de rör kung Hottar som ska ha levt på 600- talet och ett anfall mot honom. Den första säger att kung Hottar ska ha blivit anfallen av “strövande krigare” som kallades Manner. Dessa kan ha varit krigare från ön Man/Isle of Man. Kung Hottar besegrade dem och lät begrava dem/skuffa undan dem i den gamla gånggriften. Den andra säger att kung Hottar slog Mannerne eller Menningi och att de är efter detta gånggriften fått sitt namn. Om Mannerne ska vara begravda i den eller om slaget stod vid gånggriften och att namnet fåtts därefter berättar inte sägnen. För övrigt sägs det att det är efter kung Hottar som Hofterup fått sitt namn.